Tänk så härligt vårens första blommor doftar

När de slår ut sina blad i den ännu bleka solen

Fångar upp de svaga vindbrisarnas skiftningar

Som en aning krispiga smeker mig med varsamhet

Den ljusaste grönskan djupnar för var dag och

Framför mina ögon blir naturen en lysande tavla

Som ändrar utseende i takt med att våren går

Mot en het och tryckande högsommarbild

Där luften står så stilla att den nästan blir synlig

Lägger sig som ett våtvarmt omslag runt mig

Får de tidigare så ljuvliga dofterna att övergå

I en näst intill kvävande doftkavalkad

Som under en tid får hela naturen att stanna upp

Likt en välförtjänt rast innan den släpper sitt tag

Så sakta att det knappt går att säga när det sker

Att högsommaren börjar tona ut mot en något

Svalare sensommar tidig höst vid horisonten  

Där den slutligen övergår i höstens klara krispighet

En påminnelse om att vinterns bitande kyla finns

Närmare än jag vill ana under heta högsommardagar

Då jag ännu kan leva mitt liv utan fruktan 

Inför det som den annalkande vintern bär med sig

Att när sommarens värmande dagar är över

Har även mitt liv nått sin slutstation

Ty jag är bara en vilsen liten sommarfjäril

Vars öde är beseglat när frosten når ängens grödor

För i de första fallande höstlöven bäddar jag min grav