blanka ljus över ett lika
blinkande tunga fötter kring
allt detta onödiga släp som
fram föser livet med laser och drag
där vinden
blåser redan
undan rötter bakom trötthetens
paraflax och paralys samt
i världens
dialys med turens
under där
gatans makt steg
fram vid ett lögnens
läger av tält när
jag springer barfota
och hyllar en meteorologisk vår
med önskan om ett avslut
kring en obegriplig känsla
utav att vårt europa blivit en
schweizer ost
utan laser med
flera obegripliga bomber