Idag klockan nio på rasten..
Vi satt där som vanligt och drack av vårat varma kaffe och rökte..
Vi pratade om hur du hade det med din dotter, och vad du ha för längtan till ditt riktiga hem.
Ville bara krama om dig.
Ville bara sitta i ditt knä.
men kände mig så dum.
Herregud har ju inte känt dig så länge.
men jag ville så mycket göra det.
Idag vågade jag säga hur jag kände.
i alla fall någorlunda bra...
Du tittade konstigt på mig och log ditt finaste leende..
Du retades lite med mig på väg in till fabriken igen..
men jag bara log.
Jag såg säkert jätte dum ut
och jag skämdes lite över vad jag sagt.
Men jag var så lycklig.