Försjunken i

Evighetens mitt, -

- en duvblå vrå, -

fångar jag pilar

från ömse håll med

brinnande spetsar,

avsedda å såra

veka hjärtat mitt, -

- men jag tar dem

med händerna å

låter dem sätta

fyr ~~~~~~~

på dikten, istället;-

Som om jag ville

bränna ner Strulet, -

- som riktas mot mig, -

-- till kol och aska!!!