Som tornet står jag där ensam men fri

Så många stenar har kastats mot mig
Men jag bryr mig inte om det
Som tornet står jag där ensam men fri
Försöker att vara den längsta tornet

Jag är tacksam för dessa torn
Inga ledsamheter utan de står fast
Här uppifrån kan jag se morgonen randas
Solen reser sig i sin fantastiska skepnad

Solstrålarna gör att mitt rum blir till
ett ljusterapi
Vinden från norr börjar att ge den svala
bris som mitt hjärta behöver

Duvorna äter på taket det vete jag kastade ut
Sidorna som inte blev skrivna får
Ett slags gudomligt skimmer

Bo Grapenskog