Ger glöd till hjärtat,
blåser Liv i Själen, - -
Kärlekens Mysterier.
De växer i din lata
Försommar, -- närs
av honungsdroppar.
Morgonstjärnan klarnar
ögat som undrar om
det sett rätt i natten.
Läppar som nyponrosor
skälver i utandningen
av dova vinångor.
I blå skuggors
rörelser skymtas
bleka spår av famntag.
Att få Kärlek, en dag,
kan nära Sinnen --
i ett helt Liv !
Så, betänk det, Broder :
att din Gärning gör
flickan evigt tacksam !
Glimtar av Lycka
genererar högre Lust
i dubbelverkande Sång.
Åtrån, mina Systrar,
vår Arvedel; Glöm ej
Kärlekens Mysterier ! !