Prestationen väger tyngre nu,
att uppnå ett resultat är viktigare.
Lite som att ha satt tyglar på drömmen.
Kanske som att ha blivit tråkig.
Eller vuxen? Eller realist?
Möjligen bitter?
Sovandes tillfälligt?
Eller så handlar det bara om tidsbrist.
Att inte sätta tanken främst.
Handlingen får liksom slåss med dagarna
som don Quijote med väderkvarnar.