Elsie
dina plågor
är nu äntligen
över

du är fri nu

Runt de stressade arbetsmyrorna
slocknade ditt ljus
för evigt

Du
som var
så svag
är nu befriad
från förnedringen
att inte kunna ta hand
om dig själv

Din resa härifrån
var svårare
än för de flesta,
förlamningen
på hela
din vänstra sida av kroppen
hade gjort dig
oförmögen

du var gammal

du hade gjort ditt,
du var klar
och det hade du
förlikat dig med.

Jag gav dig din sista dusch,
det varma vattnet
tycktes
ta dig bort
för en stund,
det fick dig kanske att glömma
eller möjligen
att minnas….

Din smärta talade om för mig
vad vi alla
allt för ofta
missar,
löper
runt
och försöker
se över.
En värdefull påminnelse
fanns
i detta sista brev
du med dig själv
hann skicka.

Tack!

Att ett så långt liv
fullt med händelser
fick sitt avslut
så här
gör mig grubblande...

men sträck dig nu efter det bättre Elsie!
du förtjänar det
alltihop.

Vart du är nu
låter du vara osagt
som du bör,
kanske hade det
varit för mycket
för oss andra
att ta in....

Här omkring
går verksamheten vidare
som om ingenting hade hänt
- en vanlig dag på jobbet -
och det sorgliga är
att det är så
det behöver vara.

Elsie
Jag betydde ingenting för dig
och jag själv
kommer att glömma bort dig,
Det är så
vi
fungerar.