Önskar jag också kunde skriva

med målande adjektiv

och fraser som får en att känna

massa på en gång.

Istället

skriver jag om spritglaset jag tvingade i mig

när du återigen

gjorde dig påmind

eller om pillerna jag tryckte i mig

i mina tonår som var döva

av din bortgång.

Istället får jag

visa mitt liv

som en ännu ganska sorglig historia

men samtidigt

vara glad

över de morgnar då man vaknar

med sol mot huden.