Allt för mången dikt om ögats tårar jag mött
för inget barn i orden, syntes väl så kärt
Tårar på kinderna små, ensam och utstött
livet för unga, uppleves svårt och ej värt

Jag tänkte, jag sa till mig själv, att jag likväl
ska skriva en dikt om tårar, som ni alla
För pröva jag vill, att förklara tårens själ
vad är en tår och vad som får den framkalla

En tår tycks vara kylande kall eller het
Bores tårar dom frysa i frostigt öga
då andra glödande brinna, likt rymdraket
Vilka du än må fälla, betyda föga

Tårar är i alla fall salta och blöta
dom skölja, dom regna, dom dränka, dom rinna
Där Niagara och bäcken varann möta
bottenlös ocean av tårar, stås finna

En del tårar falla tysta, andra med skrik
ljudet av tårar, olika från oss alla
Dripp dropp, böl, tjut, hörs tårens tragiska musik
lågmält eller kraftfullt, hörs tåren den falla

Tårar nämns sällan i vikt, sällan i omfång
men ofta man höra om en tår eller två
Men då sorgen sjunger sin hjärtslitande sång
kan de räknas i tusen miljoner, ändå

Vissa beskriva tårar som något utav
tårar av marmor, av silver eller kristall
Blytårar, järntårar och tårar av kopparstav
betänk, vad tungt alla dessa tårar måst fall

Lättare att fastslå är tårar av smärta
brustna olyckliga tårar gör döden ont
Dyster gråt från blodigt övergivet hjärta
som ingen tröst kan skåda på tom horisont

Men tårar även av glädje vackert skölja
hjärtats tårar, dom kärleksfullt kroppen hela
Ringa anledning att dessa tårar dölja
ty för världen, de gränslös lycka meddela

Jag våga ej påstå att tårar jämt skymtas
ty vissa de saktmodigt i själen strila
Ve om ogråtna tårar, jag hört det ryktas
att tåren istället i kroppen, den vila

Dock bestämt kan jag hävda, ja jag säkert vet
att tårar är oftast för dig, hon eller han
för folk och varandra, jämte all mänsklighet
därför vi kommer och går, så är det minsann

Våra tårar är även på resande fot
knivigt att förstå, men jag hålla det för sant
Färdas de resa, de åka runt vårat klot
avskedstårar som strömma, för kär och bekant

Om tårar i tiden, vill jag sist förtälja
tårar från igår och från antiken, framliden
med nyspillda blandas, i haven de dvälja
Nej aldrig, går morgondagens tårar ur tiden

Nu känns det för mig som jag tårar förklarat
och jag inga sorger känn, om nu ni alla
vill minnas mina ord, i minnet bevarat
om vad är en tår och vad som får den framkalla