Dopdikt till Linnea Ellinor Vibeke Bång, den 26:e januari 2013
För mig Linnea
Linnea
Vet du att vi döpte din storebror här i Sofia?
Över två år sen fast det känns som i går
Och det här är lite svårt att förstå nu
Men då fanns inte söta lilla du
Förutom i våra drömmar
Och nu är du här
Så liten men så
Oändligt stor
För mig
Linnea
Eftersom du är halva mig
Kan inte jag få vara din ena hand?
Jag vill va handen som fångar dig när du faller
Handen som aldrig släpper greppet
Som alltid leder dig rätt
Jag vill va handen som torkar dina tårar
Och handen som öppnar dina dörrar
Jag vill va den där söta lilla handen
Så liten men så
Oändligt stor
För mig
Linnea
Eftersom du är halva mig
Kan inte jag få vara din ena fot?
Jag vill va foten som står stadigt på jorden
Foten som aldrig snubblar
Som alltid är steget före
Jag vill va foten som springer ifrån faror
Och foten som hoppar när du dansar
Jag vill va den där söta lilla foten
Så liten men så
Oändligt stor
För mig
Linnea
Eftersom du är halva mig
Kan inte jag få vara ditt ena öra?
Jag vill va örat som bara hör glada skratt
Örat som aldrig hör elaka ord
Som alltid lyssnar och alltid förstår
Jag vill va örat som varnar dig i tid
Och örat som skänker dig musik
Jag vill va det där söta lilla örat
Så litet men så
Oändligt stort
För mig
Linnea
Eftersom du är halva mig
Kan inte jag få vara överallt i dig?
Jag vill va ögat som ser solen bakom molnen
Benet som aldrig skakar eller viker
Ryggen som alltid står rak för din sak
Jag vill va lungan som lugnar dig när världen välter
Och delen i hjärtat som älskar dig vad som än händer
Jag vill vara halva söta lilla du
Så liten men så
Oändligt stor
För mig
Linnea
Du är bara halva mig men hela min värld
Den världen som vi nu delar tillsammans
Din storebror Elias, din mamma Ellinor
Jag din pappa och söta lilla du
Vår flicka, min dotter
En dröm som kom
Så liten men så
Oändligt stor
För mig
För oss
Linnea