Minnet, sinnet och själen
stretar, sliter och drar åt olika håll
Ett ruttnande som delat medvetandet
ingenmanslandet, gränsområdet, är en frizon
Jag är en ivrig bergsklättrare
som vill undvika topparna

Mörkret som tar över
med tankar som förstör och förgör
ångesten pumpar blodet snabbare
smärtan är konstant
Hjälp mig, det gör så ont!
när jag andas
när jag tänker
när jag älskar
Långt borta ser jag
den avgrundsdjupa natten tar slut
Kämpar, springer, gråter och hulkar
i en rulltrappa åt fel håll
så jag knappt inte når fram

Hetsen som tar över
med ett rusande allt
frustration och förlorad kontroll
Hatar hur alla inte hänger med
hur de inte förstår mig,
Samvetslöst tar jag ut min skenande ilska
på alla runt omkring
och jag är obegriplig för dem
Vill göra allting, aldrig sitta still,
börjar på allting men tappar fokus
hinner inte bli klar innan jag
börjar på allting - igen
Och sömn är för veklingar
Och ingen förstår mig

Märker inte den murade väggen
kraschar mentalt
Sinnet säger stopp
och helt till min kropp
Jag förstår nu
varför de inte förstod mig
Jag förstår nu
vad jag gjort, vad jag sagt,
vem jag sårat
dig och dig och dig och dig

Lägger mig ner i sängen
vill inte gå upp, aldrig igen
Ångesten över allting
Vill säga förlåt mig, ursäkta mig,
jag vill förklara mig
Men orken finns inte och
vem skulle förlåta
en sådan som mig
som sagt, gjort och varit så hemsk

Mörkret som tar över
Minnet, sinnet och själen
med tankar som förstör och förgör
Det är ett hamsterhjul
som under tider snurrar rasande snabbt
med spikar utåt mot alla runt omkring
som under tider snurrar segt som kola
med spikar inåt mot mig själv

Jag försöker lära mig
hantera på rätt vis, känna igen mig
när jag inte är jag
utan någon annan jag

Skriver för att öppna
säkerhetsventilen till medvetandet
där alla känslor kokar över
Vill bli släppt ur greppet, fri
det är inget alibi
Men äntligen förstår jag
att jag inte alltid är jag
utan någon annan jag