När sista tåren trillat

så kom de grå molnen svepandes in över oss

och det ljumna sensommarregnet fortsatte ömt

att kyla mina nu söndergråtna kinder.

Bakom ögogloberna flödade emellertid fortfarande ett hav av tårar

så massivt att det omöjligen skulle kunna tränga igenom mina redan överbelastade tårkanaler

så massivt att ögonen nästintill trängdes ut över kanten.

Men kanske vore det lika väl

med ett sinne mindre

att förnimma alla källor till sorger med.