Tidigare har jag känt att jag haft en fullständig avsaknad av förståelse för människors relativa ointresse inför politiken. Vad kan liksom vara mer intressant än att söka efter och diskutera efter de mest adekvata formerna för mänsklig samvaro? Förr, kanske till och med för så kort tid sedan som i går, så var det självklara svaret på den frågan för mig inget. Nu, när jag närmare funderat på saken, finner jag dock ett annat möjligt svar: att passa på att leva inom de befintliga ramarna förefaller nog för de allra flesta, inte särskilt konstigt nog, mer intressant än att under merparten av sina vakna tid söka justera dessa ramar till det bättre. Ty vad är kampen för mer framtida frihet värd om vi inte gör bruk av den förhållandevis lilla frihet som vi i dag äger. Vad är kampen för legalisering av ytterligare rusmedel värd om vi inte nyttjar redan legala rusmedel i dagsläget? Vad är kampen för högre framtida reala inkomster genom sänkta skatter värd om vi inte redan i dag passar på att konsumera och investera de medel som staten ännu inte beslutit oss på? Vad är kampen för allas legala kärlek värd om vi inte redan i dag tar tillfället i akt och älskar i den mån vi kan? Svaret är enkelt; den som inte gör bruk av friheten har heller inget att vinna av att varje ge av sin tid och av övriga resurser till kampen för mer frihet. För den som lägger all sin tid på kampen saknar kampen också värde. Därför har vi alla nu en plikt att omgående passa på att var dag använda den frihet vi som redan vunnits. Ty livet är för kort för endast berusa sig på fredagar, för att endast konsumera på lördagar och för att endast älska framåt söndagens gryning.