Den  vilda, otämjda  poesin, kan  väl  räknas
som  sann  och  otillgjord  i  sin  oberäknelig-
het,  liksom  livets  ibland  nyckfulla  språng,
som  oförväntat  överraskande  överrumplar
läsarens intet ont anande själ  som  plötsligt
finner  sig  i  klorna på den  sorts  poesi  som
läser  läsaren, förför  henne  och sår  i henne
den sortens  poesi som  hon  aldrig  kommer
att glömma, som om  det  vore  en  korsfrukt-
ning.
-