Så, där satt vi
Vid världens ände
Och vi var där
För det fanns ingenstans kvar att gå.

Och röken steg från de brinnande vraken upp till den orangea himlen. Och alla flaggor var hissade på halvstång. Och luften fylldes av en syrlig doft. Och jag vände mig mot henne. Och jag frågade "Vad mer finns det?"
Och hon svarade ingenting. Och det behövde hon inte.

För det var precis vad som mer fanns; Ingenting.
I den orangea himlen. Mellan flaggorna och marken. I luften då den syrliga lukten lade sig.
Och även mellan oss.