Så, där satt vi
Vid världens ände
Och vi var där
För det fanns ingenstans kvar att gå.

Och röken steg från de brinnande vraken upp till den orangea himlen. Och alla flaggor var hissade på halvstång. Och luften fylldes av en syrlig doft. Och jag vände mig mot henne. Och jag frågade "Vad mer finns det?"
Och hon svarade ingenting. Och det behövde hon inte.

Jag visste att det fanns mer.
Någonstans där. Bland de brinnande vraken. Halvvägs uppför flaggstängerna. I den syrliga doften.
Där. Där kunde vi hitta det som var vårt.