I
jag är ett träd

bär blommor av hopp

allt rinner av mig

hatet du bär

lämna det här

vid mina rötter

jag tål


II
jag är en stjärnhimmel

där all saknad

är utmärkt

i lysande kärlekspunkter

så du ska hitta hem

när det börjar skymma

i oss


III
jag är en bro

över det bråda djupet

nedanför oss

monstrens vidöppna käftar

kom gå över mig

jag håller

och för varje steg du tar

krymper avståndet

mellan oss