Tycker om, hur orden
faller in mystiskt i
Verklighetens varma famn !

Löften om en Bättre Tid
passerar igenom morgonen.

Jag tänker på ditt hår, -
när det var lätt rufsigt -
å på dina mörkblå ögon,
- då de log, -- så seende..

Du dog, -- och jag släpptes,
plötsligt, fri, - som en vind
som trängt på bakom, emot
ekedörrar -- och, nu, blåser
in i det kända rum, som
förvandlas till ny Innebörd.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Våra döttrar, som överlevt --
krigen, - talar samma
fikonspråk, som vi hade
vid deras tillblivelse.

Våra söner agiterar för
Befriandet av Sången, som
snärjts in av Världen.

Vår Sång, -- med toner och ord, som
vi sjöng, då nätterna var stjärnklara.

I hjärtat av Odens Tid ...