Jag sjunker ihop i
dunkelgrå desillusion.
Sommarens Ondska
spinner spindeltrådar
runt mitt Tjäll, trycker
på mot min dåsiga Själ
å halvnakna kropp...

En fågel sjunger, därute, nu,
med en vacker å lugnande
stämma. Tonerna droppar
in i mitt hjärta.. Jag
blundar å erfar en
flummig feeling av
varande, livsnärvaro.

Sommaren ÄR, kanske,
älsklig, ändå ! STOR
Favorit för -- många...
Men- värmen tär på
mitt lugn; mitt kött
protesterar mot hettan.
Jag njuter EJ av den!

Min lekamen blir slak, som
en urvriden disktrasa, --
å Anden, den baxnar, på
Insidan, då Solen brassar
på med varmt ljus å jag
önskar - nästan - att det
jämt vore, - stationärt, - i

den perfekta månaden - mars!