Livet skär sig, svårt att andas glas mot klippvägg,
klättrar genomskinlig till nästa avsats -
samlade spöken bjuder skadeglatt upp

rör upp ett damm av bokstäver i sorgsam dans,
en omärklig existens väger vid kanten,
hjärtskärande, ett eko som enar, hon backar

tidens kompass smeker och slår förrädiskt
det vilda fängslar, tämjer det fria,
men samma måsvinge slår omkull dem alla