Jag har samlat glasbitar så länge jag kan minnas

Små vassa genomskinliga fragment av livet

Scener och minnen som ingen annan borde se

Men i sommarens starka solsken går det ibland

Att urskilja färgfragment från mina glasbitar

När de likt prismor reflekteras i solstrålarna

Jag har så många gånger svalt alla tårar att de

Nu är hårda som sten och rispar mitt inre blodigt

På samma sätt som jag tidigare rispade utsidan

Men varken osynliga glasbitsminnen eller

Stenhårda tårar som glimmar i sommarsolen

Kan avslöja det jag låst in längst bak i hjärtat

Inte ens i mina ögons djup går det att finna

Några ledtrådar till det jag helst vill glömma

För mitt hjärta blöder stentårar varje natt

Och mina ögon har sedan länge slutat att le