Natten är sorgens moder
där diar jag stunder av sorg
Minnen blir till begär efter mer
efter det du aldrig haft
Drömmar avlöser varann
som otränade musklers kramper

Natten föder mörkret
strävan mot sinnesro
I diandet sluter sig mina oseende ögon
och det osedda förblir dolt
Den kortaste natten allt jag begär
och kanske härda ut livets koma

Om vi ändå ska dö
låt det ske i dagens ljus