Som sommarsolen
suddar ut omgivningen - svimmande och het.

Känns det i bröstet.
Din röst får andra att slumra,
men melodin väcker mig ur
tristessenens dvala.

Nu vet jag, att utanför
blinkar stjärnorna magiskt.
Tusen-tals, billoners små intryck och känslor
har aldrig varit enklare.

Oavsett det rena, naiva stjärnglittret över mig och hur bra det känns!
Vet jag att melodin - den där svimmande värken
tunnas ut mer och mer...
och snart är den naturliga dvalan tillbaka.

Kan vi försöka att stanna hos varandra?
Så solen, värmer för evigt.