Känsliga läsare ombedes skaffa sig ett ligg..
Vet inte varför jag skriver så här.. Jag är i en sådan där fas då jag älskar fysisk kärlek, så det bara blir som det blir.
Var inte blyga med att kommentera, bara. Det är fortfarande en dikt.
En sådan där oanständig längtan
Jag liksom släpper lös ett monster i dig
släpper loss monstret i mig
som inte fått tillräckligt,
men redan tröttnat på vaniljsex
Vi kan vara sensuella
tända ljus och sprida rosenblad
Vi kan vara unga och dumma
ett ligg på fyllan utan skydd
Hemma hos dig
på stranden
eller i en portuppgång
jag skiter i vilket
så länge som jag får
Krama sådär lagom ömt om dina bröst
när du fortfarande har kläderna på
trycka dig mot väggen
när mina läppar möter dina
och låta mina fumlande händer ligga
över din kind för att hålla dig vid mig,
eller på din korsrygg för att utplåna allt avstånd mellan oss
eller smeka något av dina bröst över din kofta
och med den andra handen i ett stadigt grepp om ditt skrev
som bakom jeanstyget och trosorna impulsivt trycks mot mig,
så ska jag viska vad du betyder för mig
Våra välbekanta kroppar
mellan välbekanta lakan
I dig.. vidrör din den där speciella punkten
med mitt finger
och smeker din hals med min tunga
ligger mellan dina ben
en arm bakom ditt huvud som du kan luta dig mot
håller dig i min famn
jag stöter du stöter emot
inga skrik
bara djupa andetag som fyller
de lungor man sedan aldrig vill tömma
för varje stöt andas du hastigt in igen
när jag drar mig ur andas du ut
När jag tänker efter så
föredrar jag nog din bleka, nakna kropp
i flackande sken från levande ljus
än under ett regn av slag och glåpord från mig
Jag föredrar nog att älska med dig
som om varje gång vore både den första och den sista
lika ömt och lika intensivt