du säger vandra, gå, gå ut ur huset och ut på gatan gå gå gå. och jag Vill Gå, jag säger det till dig: Jag vill ju gå, säger jag och du säger att det kan väl inte vara så jävla svårt, om du bara bestämmer dig kan du gå gå gå. men jag tänker att ajaj tänk om jag bryter mig och måste amputera ett ben det går inte, det andra som också strular, jag är låghalt, klumpfoten är enorm, plattfot är jag också och dessutom: skorna är det hål i, ena skosnöret har gått av, och försökte jag kliva ut genom dörren skulle jag bara snubbla på dörrmattan, halka ner för trappan och slå huvudet i något stort utstickande hörn eller något annat hårt. ute finns det bilar som är farliga, klöser förbi som arga katter på asfalten, så väldigt många kör onyktra nu och man kan inte gå var man vill. inte ens på trottoaren är man säker, det finns ju folk med hundar också. och i parkerna blir man våldtagen och vid kiosken blir man nerslagen av kringdrivande gäng. Någonting kan ju hända, säger jag, för det finns så mycket som kan hända. möjligheterna till olycka är oändliga. det finns så mycket sjukdomar man kan få. men tro inte att jag är rädd, haha rädd, Nej, Nej, aldrig, jag är så stark och unik, egen och stark. och unik också. jag blir väldigt sällan rädd ser du... jag är bara realist. jag går ut imorgon istället, jag ser ett moln därborta, tänk om det börjar regna.