Grävarna

här
ett fält
där
alla står och hänger böjda
tynger vi ner spadarna
i mullen 

alla vet
ingen talar om det:
om jorden
svart och saftig 

väntar tålmodigt
svart och saftig
hungrar med öppet gap
på att grävarna ska fylla igen gravarna

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 359 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2016-06-29 12:31

Skriv ut
Spara som PDF

Ingela Svenson En text dom fått många olika tolkningar av kommentarer att döma. Jag läst något hotfullt, om passivitet och brist på mod. Att vi ser vad som händer i världen men blundar och väntar på att makten ska tala utan att vi vågar ingripa. Lydiga och undergivna. 2016-07-02

Ingela Svenson En text dom fått många olika tolkningar av kommentarer att döma. Jag läst något hotfullt, om passivitet och brist på mod. Att vi ser vad som händer i världen men blundar och väntar på att makten ska tala utan att vi vågar ingripa. Lydiga och undergivna. 2016-07-02

ResenärGenomLivet En fin text att fundera kring... 2016-07-02

Stanley Rydell Myllan som sinnligt subjekt griper tag 2016-07-01

Nanna X Fint hur texten blir tyngre och tyngre rent grafiskt hälsar jag från den tunga Skånemyllan. 2016-06-30

i af apa alldeles strålande! 2016-06-30

ej medlem längre Eftersom jag hävdar på fullt allvar att text skriver text, författaren är i bästa fall ett subjekt på individnivå. Och här har vi förstås ”bästa fall”. Stefan Albrektsson kan sin sak. Eller lite mer personligt: Du kan Din sak. Därför blir det extra intressant för mig att fundera runt den här textens intertextualitet, eftersom Du här använder så små medel att förmedla med. Jag lägger därför först ut Ferlin. Det finns något ödesmättad över texten, därför Lagerkvist, flera texter finns att välja bland. Och så jorden, god eller ond: Ivar Lo Johansson, ”Han trampade ner spaden djupt...” Jordens glupskhet leder till de fornnordiska sagorna. Men esset är van Gogh – Potatisätarna. Det finns inget som helst nedvärderande i detta, inte det minsta. Texten är strålande. 2016-06-29

TrollTörnTrappan Mättad väntan... på sista raden där det sker så mycket på en gång!! Hungrande jorden slukar även vår tystnad. 2016-06-29

ej medlem längre Ett enastående stycke text om jordens krafter. Mycket sensuellt som jag ser på det (Jorden som en kvinna med glupska lustar) men också med en bitter ton som handlar om alltings förgänglighet. Ger såna där små rysningar som infinner sig när man läser något riktigt bra. 2016-06-29