min enda vapen är klarhet

 Gud blev en matrioscka docka allt mindre och maktlösa,

  Kan inte binda något om denna plats och ibland visas om det finns en sorts vapenvila för att sluta fred med smärta och Gud samtidigt.

de goda nyheterna tog en språngbräda var smärtsamt på mitt hjärta,

Det var en milstolpe, en milstolpe, en byggsten, var tvungen att på något sätt fånga plats.

”Brexit gör att engelska folket ska emigrera till Transsylvanien i flock”

famla bland fantasier,

förtvivlan driver högre i pensel som fastnat i mitt hår i en bulle svävande "tur-otur"

 Min mumlade är föräldralös

ord som bröt sig loss från mig långsamt,

  Cherry uppkomst anda blåste hela sommaren.

Teahouse ljus i fjärran från en bark av månen på himlen,

 som hänger tunga tunna ögonfransar, kaféer låta dem falla fönsterluckor, moln dränera kullarna runt staden övergiven.

Genom min kropp dansade en sorts mjuka musor.

smala stigar glömda, kastar skuggor och sus av sten gångvägar genom lummiga buskar, när ett mänskligt ansikte som ett spöke bevingad med tvilling vingar av körsbär blommar,

lämnar samma punkt katjonen går utomlands eller lagar,

 gå genom öknen immun bekväm vi hit glaciär där det inte finns tid och inga gränser eller inte uppfunnits ännu,

Vi når den plats där vi startade och färgade vingar under bar himmel utlovas. wallah(Transsylvanien)

i mina ådror flyter en tät mörker som skulle uppstå måste en smed att slå i levande eld.

jag står i mitten tankarnas öken djungeln, skrattar och gråter nästan blind utan att veta vart att ta en väg

Varför jag straffades det för allt det onda i världen då?

ibland jag pendlar mellan himlen och jorden

jag letar efter en plats att

leva ett tag

anstår andan efter,

Flygande fågel.