De lämnade oss inte ifred: - gänget, deras flickvänner och deras alkoholiserade mammor.
Jag misstänkte att vi inte var en enda invandrafamilj som drabbades för gruppmobbning av denna marginella grupp.
De var anmälda flera gånger för likadana brått.
Men alla anmälningar lags ner.
De misshandlade barn på samma sätt - flera stora mot en små.
”min son skolar små pojkar” kommenterade mamma till en av dessa ”hjältar”.
Inte konstigt att han skolas nuförtiden i fängelse.
Jag letade ständigt efter sätt att försvara sonen från misshandel.
Jag kontaktade olika myndigheterna som ansvariga för barnsäkerhet och hälsa.
Utan resultat.
Bara sonen ansvarig pedagog Le.a Ber..und sa att hon villig att hjälpa.
Hon var jämt närvarande: ringde nästan varannan dag, ofta varit på besök och åt middagar med oss.
Hon har varit närvarande på sonens födelsedags kalasar som vittnas av kontaktpersoner
Jag hade obehaglig känsla angående henne men trängde bort det
Trotts att det var mycket som inte stämde.
En gång kom hon hem till oss med sin 20 årig son och försökte övertala mig att hennes son skulle vara mera passande till min son.
Hon ville att hennes son bli min sons kontaktfamilj.
Min son trivdes med sin kontaktfamilj. Denna kontakt pågick på länge.
Det var hormonisk familj i fint miljö. Mamma i familjen hade utbildning och lång erfarenhet i barnomsorg,
Lenas 20 årig son var otrevligt, sur kille, med noll erfarenhet i barnomsorg, hade ingen utbildning, bodde i trist hyreslägenhet i höghus i kriminaliserat område.
Jag ville absolut inte ha hennes son som kontaktfamilj.
Lena blev riktig ilsken. Hon sa att jag är oschysst mot henne, att hon är min vän och jag vill inte hjälpa hennes son att känna pengar eftersom han har svårt att klara sin ekonomi.
Det var flera liknande situationer.
Jag kan inte förlåta mig att jag ignorerade alla dessa signaler och släppte henne i min familj.
Som personlig assistent jobbade jag från 6 30 till 8.
Resten av tid jobbade jag som vikarie på olika förskolor.
En dag i 2 veckor på tisdagarna jobbade jag som personlig assistent lång skift. 6 30 till 17.
ansvarig pedagog kunde mitt schema.
Hon visste också att jag bruka vara trött efter long skift.
Denna dag – dagen under mitt långa skift valdes för övergrepp på min son.
Denna dagansvarig pedagog och min son var sista som lämnade fritids.
Denna dag lektionerna i skolan slutades tidigt.
Sonen berättade efteråt att det var ovanligt tömt på skolgården.
Jag glömmer aldrig denna dag när sonen rusade hem med förtvivlad sprick ”mamma ! ring polisen!”
”vad sam har hänt!?”
Han började prata väldigt otydligt om övergrepp.
Sedan bara grät han.
Han blev helt tyst.
Han kröp i hörnet.
Han ville inte äta.
Han kunde inte sova.
Han bara stirrade förskräckt i mörkat.
Jag ringde till ansvarig pedagog hela kvällen. Hon svarade inte.
Jag kom nästa dag till skolan.
Hon som bruka vara sa mottagande kunde inte titta i mina ögon och mumlade att hon är väldigt upptagen.
Jag ställde frågor. Hon svarade inte. Jag krävde incidentrapport.
Hon lovade.
Sedan visades att incidentrapport saknas.
Jag redan har haft lång erfarenhet hur svenska polisen jobbar.
Det var helt klart för mig att om jag kommer till polis med sonen som inte vill prata kommer vi inte få någon hjälp.
Jag ringde under hela dan till sonens psykolog Gabriele. Jag lämnade flera meddelande. Hon svarade inte.
Jag ville att psykolog hjälper sonen att berätta vad som har hänt.
Hon ringde bara i slutet av nästa dag.
När jag berättade om vad som här hänt, sa hon ”ring polisen” och avslutade samtal.
Jag gjorde polisanmälan direkt efter detta samtal och informerade kontaktpersoner.
När efter några år begärde jag kopior på mina polisanmälningar i samband med besök till jurist detta polisanmälan saknades.
Polisen påstod i sin rapport att jag aldrig gjort denna polisanmälan trotts att både psykolog och kontaktpersoner skriftliga bekräftelser,
Bara efter 3 år bröt sonen tystnaden tack för hans fantastiska psykolog Håkan Järrestad.
Psykolog bekräftade sonens berättelse om våldtäkt och att han lider av posttraumatisk syndrom i samband med övergrepp