. . . Sebastian: [ställer ner glaset på bardisken och glider av stolen. Råkar stöta i kvinnan lätt.] Ur.. ursäkta.
My: [ler] Ingen fara.

(Sebastian går in på toaletten. My ler mot bartendern, nickar menande mot det tomma ölglaset. Bartendern rycker på axlarna och ler tillbaks. Reklamradiokanalen surrar vidare. Morgan och Jon sitter kvar vid sitt bord. Morgan och Jon kan se ut ur samma fönster som mannen bakom spjälorna. )

Jon: (till Morgan) Du?
Morgan: Det är jag det.
Jon: Va?
Morgan: [med en överlägsen ton] Du lägger sådan emfas på ”du” att du gör subjektsformen av det personliga pronomenet ”du” nästan till ett objekt, till något allmänt [Harklar till. Flinar. Fortsätter med den överlägsna tonen] kanske även till något övermänskligt, allvetande, orubbligt.. Jag. 

( Tystnad. Jon tittar på Morgan andäktigt)

Jon: Du?
Morgan: [flinar] Det är jag det.
Jon: Är vi enbart damm?
Morgan: Va? 
Jon: [kisar.] Hmm.
Morgan: Vaddå?
Jon: Vem är du nu? Eller vad är du nu?
Morgan: Håll käften.
Jon: Du är inte ett jag längre. Mitt framför mina ögonen blev du.. [Tvekar. Kisar. Knäpper sen till med fingrarna och pekar på Morgan] damm.
Morgan: Håll truten.

(Sebastian kommer ut från toaletten. Var på väg mot bardisken men hejdar sig i steget och tar sikte mot bordet Morgan och Jon sitt vid. My står kvar vid bardisken och pratar med bartendern.)

Jon: Jaja, jag gissar att vi alla är damm i alla fall, i oändliga konstellationer.
Morgan: Kanske det.
Jon: Vissa påstår att vi är stjärndamm.
Sebastian:[ sätter sig vid bordet men med ryggen mot fönstret.]
Morgan: Stjärndamm? Skitsnack! I så fall stjärndamm fastnad inuti en köksfläkt. En tjock matta av damm och flott, det är vi det.
Jon:[kisar.] Vems fingrar har varit i köksfläkten då? [Jon tittar rakt fram, mot fönstret.]

(Morgan tittar också ut men med en allt större min av avsmak, ju längre Jon pratar.)

Jon: Varför var fingrarna i köksfläkten? Vad kokades och stektes och blancherades, stuvades och reducerades? Stjärnor? Till vad? Planeter och kometer? Fingrarna var i köksfläkten för att leta efter vad? [Knäpper till med fingrarna] Det var stopp! Eller hur var det stopp? Det osade för mycket? Det började rinna ur ögonen, synen blev usel? Som min gamla mormor, började röra i teflonpannan med en gaffel av nysilver. Det går väl inte för sig? [Tar tag i sitt glas. Men inser att det är tomt. Lutar sig tillbaks igen. Fortsätter att titta ut genom fönstret] Varför med sina fingrar förresten? Varför använda fingrarna i köksfläkten? Hade det inte varit bättre med en våt trasa, eller en skrapa, eller både och? Det bästa sättet att få bort damm i flott är väl att spruta på en sorts vätska? Alkoholer är väl rätt effektiv mot flott och damm? Är det inte konstigt i alla fall, föga allsmäktigt och allkunnande, att fippla inuti köksfläkten med bara fingrarna alltså? Det måste ha blivit kletigt. [Knäpper till med fingrarna] Visst kan vi ha formats när fingrarna började gnidas mot varandra för att bli av med kletet? [Visar med båda händerna och fingrarna hur det skulle ha gått till.] Och vi slumpmässigt hamnade på något färdiglagat, avsvalnande. [Börjar knäppa med fingrarna och peka ut mot gatan] Sebban, är det inte din?
Sebastian: Va?
Jon: Är det inte din cykel?
Sebastian:[vänder sig om och tittar ut] Va fan.. Det är ju min.. Helvete! [Reser sig hastigt upp och springer ut.]

(Morgan och Jon tittar ut fascinerat.)

Morgan: Den fräcke fan försöker springa iväg med cykeln!
Jon: Sebastian ser mer vädjande ut än förbannad.
Morgan: Den fräcke jäveln ser nästan kränkt ut!

(Morgan och Jon spänner sina kroppar och är på väg att ta sats upp. Men slappnar snabbt av igen. Sätter sig till rätta. Dörren öppnas och in backar Sebastian. Stannar i öppningen. Man ser att han håller i en cykel i styret.)
Sebastian:[vrider sig så att han ser bardisken.] (Till bartendern) Beppe! Är det okej?

Bartendern: [tittar på Sebastian.] 

Sebastian: [vädjande.] Bara för en stund. Ska snart dra.
Bartendern: [funderar. Nickar] Men du vet vad jag vill.
Sebastian:[tvekar. Funderar. Är nästan på väg att backa ut cykeln men tvekar. Tittar ut. Skakar på huvudet. En djup suck.] Okej då. Nu eller?
Bartendern: Jag säger till.
Sebastian:[nickar.]

(Sebastian går bort till bordet där Morgan och Jon sitter. Lutar cykeln mot bordet. Sätter sig på sin stol. Cykelns sadel är så nära att Jon kan vila handen på den)

Jon:[lägger sin hand på sadeln] Ska du ge bort din cykel till honom? [pekar bakåt med tummen mot bardisken. Vilar handen på sadeln igen. Börjar tappa med fingrarna.]
Morgan: Ska du skydda cykeln för att i nästa stund ge bort den?

(Sebastian tittar på gitarren som står lutad mot bordet. Morgan och Jon tittar på Sebastian. Reklamradiokanalen skvalar.)

Sebastian: (till Morgan) Är du en hejare på gitarr?
Morgan:[ser frågande ut.]
Jon: Ja, är du en hejare på gitarr?
Morgan: [plockar fram gitarren ur sitt tygfodral. Spelar på E- strängen] / Hälsa för halsen.. Bronsol!/
Jon: Ja jävlar! [Smäller till sadeln så att ringklockan plingar.]
Morgan: [vrider på stämskruven till E- strängen. Knäpper på den samtidigt.]
Jon: [lyfter upp bakhjulet från golvet och är på väg att trampa till pedalen men stannar upp.]
Morgan: [lägga handen över strängarna med en liten smäll. Ställer ifrån sig gitarren bredvid sig.]

(Jon och Morgan tittar från andra sidan bordet på Sebastian. Sebastian tittar i bordet eller ut i luften. Ingen ögonkontakt förrän Morgan talar igen.)

Sebastian: Öl, det är gott det. Eller hur? Känner fortfarande smaken i munnen. [Smackar till en gång]]. Öl.. Något som är riktigt gott är veteöl med en twist citron. Skulle kunna hylla den människa som kom på detta med att kombinera veteöl med citron. Undra om den människan lever än?.. Ni vet den där ihåligheten i väggen jag har hemma, varför inte bygga ett altare för att kunna utföra sina offer där? Istället för en TV ska det finnas lite säd, en liten citrusbuske, en liten humlebuske och några ljus och en mugg att stänka ner offret i. Det ska bli mitt centrum, ett centrum där stilla kontemplation sker. Skulle gissa att den människa som kom på denna kombination, veteöl och citron alltså, är en äkta epikuré.. Vad är det man brukar säga nu?
Morgan: Husets hjärta är skithuset!
Sebastian: Sansad extravagans nås bara genom meditation, kålsoppa, gott sällskap och intellektuella diskussioner.
Jon: [Lyfter upp bakhjulet. Med ena handen snurrar han hjulet så att tramporna följer med. Böjer sig sen ner och börjar greja med kedjan, navet och tramporna. Gör så till bartendern Beppe börjar tala.]
Bartendern: [ går från baren till bordet männen är samlad runt. Ställer sig vid änden, motsatt den cykeln står lutad mot.] (Till Sebastian.) Vad fan ska det här föreställa egentligen?
My:[tar en stol från ett annat bord. Går bort till bordsänden bartendern står vid. Hamnar nära Sebastian.]
Jon: [kikar över kanten och sneglar på bartendern och My.]
Bartendern: Finns det en paroll ens en gång?
Jon: [ Sätter sig upprätt. Slickar sig på höger tumme, sträcker sig och torkar bort smuts från ena handtaget.] Jag tycker han ska resa sig upp. [Tittar på Sebastian.] Sätta sig på cykeln. Cykla åttor, hojta samtidigt "Vill bli en hejare på bongotrumma!". [Slår till sadeln så att ringklockan plingar.] Ja jävlar!
Morgan: Och hoppa av cykeln i farten så att den rullar rakt in i husväggen!
Jon: Ja, en metafor till. Vad kul, visst?[Tittar sig glatt runt bordet.]
Morgan: Det är en våldsam metafor Jon. (Till Sebastian.) Men kanske mest en undermedveten?
Sebastian: ööhh?
Morgan: Kom igen! Vad är värdet på..[My avbryter med att dra stolen bakåt så att bord och stol skrapar till.]
My: Jamen oj, förlåt [fnittrar till] Jag ska bara.. [gör en gest med handen ut mot rummet. Reser sig upp och går in på toaletten.]
Morgan: Vad är värdet på en omedveten jämfört med en medveten metafor? Ur en poetisk vinkel har det ingen betydelse, bara den går hem hos rätt människor... Sebastian:[ tar gitarren i famnen. Stämmer på E- strängen.]
Morgan: Blyg.
Jon: Blyg?
Morgan: En darrig, svag fattning runt kniven.
Jon: [ser salig ut] åhh, metaforer!
Morgan: Står där och darrar med kniven. Tvekar och tvekar. Vad är vad? Vad ska bort?
Jon: Är det som är borta det som skulle ha sparats egentligen, hmm?
Morgan: Kanske. Eller ska det kastas?
Jon: Var i så fall ska det kastas? Vad är det som blir kvar?
Morgan: Vad fan är det som har blivit kvar? Är det kött på benen?
Jon: Blyg. Det är en benämning på något gulligt, visst?
Morgan: Det handlar kanske om något annat..[avbryter med att bocka sig ner vid sin stol.] (Morgan plockar upp en scarf. Morgan ser frågande ut. Bartendern pekar mot stolen My satt på. Morgan lägger scarfen bredvid sig på bordet.]
Morgan: Så klart det handlar om något annat, förmänskliga tröghetslagen. . . . .