Vem var du,
du flyende dröm i vinden,
som rinner mellan fingrarna
var gång jag försöker fånga dig.
Alltid utom räckhåll suddas du sakta ut
Från mitt minne, mitt liv.
Blott smärtan och osäkerheten består,
med eviga frågor utan svar,
om stolthet och faderliga relationer.
Alla konstiga och ursäktande blickar
efter svaret på frågan
"Så vad gör din pappa?"
Den dåliga återkommande stämningen
som på något sätt var mitt fel som svarade ärligt.
All skam

Varför gråta över en död dröm?
Varför denna ilska?
Längtan efter din varma famn igen är svaret.
Allt som berövats mig
Allt som kunde varit.
Och nu efter 19 år,
och inga minnen kvar,
är min enda längtan att jag fick säga hejdå.
Att jag fick se dig och säga adjö i våra sista stunder.
Jag säger det nu istället
Hejdå min flyende dröm i vinden,
vi ses aldrig mer.