Hon satte sig på stolen
med håglös hållning
djupt suckandes

Jag kände mörkret
som låg runtom
den tunna kroppen

Hon stirrade tomt
framför sig
utan att se

Tystnaden säger mer än ord

Jag sträckte fram
den röda rosen
smekte hennes kind

Kroppen sträcktes
ögonen fick liv
munnen log

Orden bröt tystnaden

Så lite behövs
för att glädja
en medmänniska