Staden har krupit under hennes hud
och nu har hon inget annat val
än att resa sig och gå, samla sina tankar
och kassar med impulsköp och ta sig
igenom återstoden av staden,
tränga sig igenom den tätnande
människomassan och komma ut
på den andra sidan, där luften är klar
som ett oskrivet blad och staden
kan beskrivas från ett annat håll,
inte inifrån sig själv utan inifrån någon
som just andats ut och öppnat sitt ansikte