Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ro

Leendet jag anar, blicken. Hur hon plötsligt släpper och lyfter. Lägger sig som en glittrande våg längs horisonten. Med mig på stranden, väntande hur länge som helst. Hon är himmel och hav. Och under henne en värld större än min. Ett ursprung, en barndom. Hur hon åter vaggas till ro.




Fri vers av Den skrivande tysta
Läst 105 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2023-02-14 10:37



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Från havet kröp vi i land
jag undrar ibland
om vi inte skulle stannat kvar
i det som en gång var

2023-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Den skrivande tysta
Den skrivande tysta