Redan medlem?
Logga in
RoLeendet jag anar, blicken. Hur hon plötsligt släpper och lyfter. Lägger sig som en glittrande våg längs horisonten. Med mig på stranden, väntande hur länge som helst. Hon är himmel och hav. Och under henne en värld större än min. Ett ursprung, en barndom. Hur hon åter vaggas till ro.
Fri vers
av
Den skrivande tysta
Läst 105 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2023-02-14 10:37
|
Nästa text
Föregående Den skrivande tysta |