3 år i mörkret.

Jag studerade anteckningar i sonens HAB journal dag efter dag.
En vecka efter våldtäkt kom färdtjänst taxi för att köra sonen från fritids till HAB för samtal med psykolog.
Men konstigt nog stannade färdtjänst taxi inte på fritidsgård men på skolgård – gängets samlingsplats.
Gänget var på plats. Sonen vågade inte komma till taxi.
Personal som var informerat att taxi kommer reagerade inte.

Efter det träffar med psykolog var inställda under hel månad.

Under denna månad var sonen utsatt för intensivt våld av sina förövare.
Psykolog skrivit i sina anteckningar under denna period att sonen sjönk i sin sorg, att det finns flera täcken att han var utsatt.
Det var hennes plikt att informera polisen.
Hon har inte gjort det.
Anteckningen att jag ringde dag efter våldtäkt förekom som minnesanteckning bara ett år efter.
Hon kommenterar att son upprepande sa – ”jag har blivit ensam”.
Han var ensam på flera plan.
Han var lämnat utan hjälp på brottsplats liggande medvetslös mitt på dag mitt i staden.
Han var ensam eftersom ingen ville umgås med honom längre.
Aven jag kunde inte hjälpa honom eftersom jag har blivit förlamat av sorg.

Träffar med psykolog avslutades efter några månader eftersom sonen inte ville komma till henne.
Detta träffa gjorde honom bara mera upprörd.
Oengagerat och obegåvad psykolog skulle gärna hoppa över ansvar som situationen krävde.

Jag fick detta HAB journal 6 år efter övergrepp.
När jag ställde frågor till psykologen vägrade hon att svara.

Terapi kurs med psykologen avbröts i slutet av terminen.

Kort innan skolavslutning fick jag plötsligt beslut av ansvarig pedagog LB
att sonen nekas plats på Söraskolans fritids och då inget ide att han stannar i Söraskolan.
Motivering var att han blivit för stor i sin ålder för att vistas i denna grupp fast det var pojkar som var aven äldre en han.
Jag argumenterade inte eftersom det var klart för mig att skolan ville slippa ansvar för allt som har hänt med sonen och ville vara av med honom
En sak visste jag inte – att det fanns inga andra fritidsgrupp för autistiska barn i Österåkers kommun.

Jag kontaktade Solskiftens skola och begärde plats för sonen där.
Då började paniken hus denna två skolor.
De kunde inte neka mig plats i huvudlaget.
På Solskiftens skola svarade mig Annika Ros att de har inte passande fritids till sonen.
Jag visste att jag har rätt till resors för sonen.
Jag begärde min rätt.
Men jag visste inte att det är himla svårt att hitta resors.
Jobb är dålig betalt.
Anställda ofta oseriösa unga utan erfarenhet och utbildning.

Ansvarig pedagog ringde till mig frenetisk flera gånger per dag för att få veta hur stå det till med plats för sonen.

Allt gick inte som de planerade.

En gång frågade jag henne ”vad ska jag göra?”
Det var som att hon väntade för detta frågan – ”Boende!” – skrikit hon.
”Över min döda kropp! Fattar du!?”
Hon fattade.
Därför kunde hon inte vara i ro i tanke att jag fattar hel del.
Därför hängde hon med oss under 3 år efter i förhoppning att övertala mig lämna sonen till boende.

Senare berättade sonen att han lidit fruktansvärt av hennes närvarande
Hon påminnande honom hela tiden om det som hänt honom.
Hon hoppades att bryta hans vilja och acceptera sitt öde.
Men hon misslyckades.