Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lyhörd


En kväll då ljuset brann –
rann tvekande
stearin som ådror,
som växande stalaktiter i tomrummen 

– talade vi med ord utan skugga,
ord som skjutits ut över blank yta
och vilka fann sina hamnar
först till hösten, under träden 

där ruiner av löv bryts ner,
och grenarna väntar på att våren
på nytt ska rusa grönt genom dem,
lyssnar vi till de dova ljuden i skallbenet.

 

 

 

 


Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 328 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-07-21 17:43



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Mästerligt!
2016-07-24

  Respons VIP
Jag följer dina vackra metaforer till sista raden där jag blir stående och knackar på dörren. Kommer att tänka på hjorten och den fallskärmshoppande kulan.
2016-07-23

    ej medlem längre
En text med förstummande mycket känsla. Får mig att läsa och läsa om. Försöker förstå hur du kan få till orden som du gör, inte minst då i andra strofen. Den tredje är i likhet med hela situationen svår att greppa. Jag förstår att det är just det du vill lyfta fram.
2016-07-22

    prima donna
Wow. Så många bilder denna text överför till mig. Så vackra formuleringar att man vill smaka på dem igen
2016-07-21

  catharina.jerbo VIP
jag vet inte om det var meningen, men om man läser första och sista raden i varje strof blir det som en sammanfattning av hela dikten. förtrollande!
och "rann tvekande
stearin som ådror" läste jag som "rann tvekande
stearin genom ådror" och då blir betydelsen helt annan och har inget med din dikt att göra så det tror jag jag ska sno:-)
2016-07-21

  i af apa
fina bilder
med ord utan skugga
& jag förstår att orden
inte fann sina hamnar förren
till hösten & att det sedan verkar
ha blivit vår. men där i de sista
verserna går jag vilse, det slirar till i
min läsning. men gillar slutorden med de
dova ljuden i skallbenet.
2016-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson