Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag blev väldig arg. Jag ångrar mig fotfarande. Denna kille fuskade med sitt jobb och sedan sa han till sonen otrevliga saker om mig men han var en enda som gjorde någonting för sonen under denna mörkaste period. Denna minsta spelade stor roll.


Ensamstående rysk mamma från Stockholm slumområde. Del 17

3 år i mörkret.

Första halvår i Solskiftens skola efter olycka var svårast.
Personalen informerade mig inte att sonen mobbas, de sa att sonen fick raseriutbrottet utan anledning.
Sonen fick inte vara med gruppen under lektionerna.
Han fick sitta i separat rum utan fönster med tillfarlig resors personal– äldre irakisk kvinna .
äldre irakisk kvinna hade begränsat ordförråd och pratade med stark brytning.
Sonen fattade inte vad hon säjer.
Hon hängde inte med situationen. Sonen fick ingen undervisning.
äldre irakisk kvinna sa till mig att sonen fick göra vad han vill.

Sedan fick sonen en annat resors personal – en kille med helt frånvarande blick.
Han sa att han är hockey spelare och värka vara helt fokuserat på det.
Sonen gillade denna kille. Han kände sig tryggare med honom. Jag var väldigt glad över det.
Nya resors personal fick också vara sonen kontaktperson under hockey träningar.
Sonen fick ny hockey tränare som ställde detta krav.
Jag märkte att under träningar föräldrar vill inte sitta bredvid mig och tittar sned.
Mamma till kontaktfamiljen också märkte det.
Vi turades att vara med sonen under träningar.
Dåliga ryckte om sonen spreds vidare i Åkersberga och troligen visa föräldrar ställde krav på tränare.
Snart blev sonen avstängt från träning.
Tränare motiverade att under tiden med resors personal han var ensam.
Sonen berättade att resors personal bruka ta honom på Macdonalds, köpa honom hamburger, hjälpa honom sätta på skridskor och sedan stack iväg.
Men sonen klagade inte. Han tyckte att det var kul.
Jag ringde resors personal. Han svarade att han har sin träning att passa på och det skulle vara kul för sonen att följa med honom på hans träning istället.

Jag blev väldig arg.

Jag ångrar mig fortfarande.

Denna kille fuskade med sitt jobb och sedan sa han till sonen otrevliga saker om mig men han var en enda som gjorde någonting för sonen under denna mörkaste period.
Denna minsta spelade stor roll.
Sonen grät när han fick veta att han förlorat sin enda beskyddare och fick inte träna mera.

Det var trist att sälja sonens hockey utrustning.










Prosa av izabella wallin VIP
Läst 403 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-08-01 15:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

izabella wallin
izabella wallin VIP