Han går långsamt nerför sandstranden. Sanden är blandad med grus och torkad tång. Han känner strandens kärvhet under sina bara fötter. Sedan går han ner i vattnet. Det är svalt men inte kallt. Han går utåt och vattnet stiger långsamt, sluter sig kring kroppen. Nu har han vatten upp till midjan. Hans mjuka, välformade, lite bruna kropp står där till beskådning. Så vacker! En fulländad skapelse är vad jag ser! Han står där ett tag och bara njuter av vattnets svalka. Till slut hukar han sig ner så att vattnet når upp till hans hals. Eftersom han inte kan simma så gör han inte mer . Inte idag.
Sedan reser han sig igen och vänder sig mot stranden. Han ser mig . Hans ögon fäster blicken på mig, där jag sitter på stranden. Snoppen reser sig i badbyxorna. Jag ser det själv. Den styvnar och reser sig. Pojken sjunker ner i vattnet för att dölja den. Sitter så ett tag och reser sig sedan, nu utan ståndet.

Det händer inget mer. Men, det är ju nog. För idag. Han går upp på stranden igen, tar sitt badlakan och sveper det runt sig, täcker bröstet och ner till knäna med det bruna badlakanet. Sedan står han en stund, vänd utåt havet, bara står och ser på vattnet och hur solen blänker och glittrar på ytan. Sedan sätter han sig ned. Jag ser nu bara hans ryggtavla. Jag har så pass hänsyn i mig att jag diskret drar mig undan och går upp på Strandpromenaden igen.

Den afganske pojken sitter bara där, undrande över varför hans penis hade rest sig? Han förstod det inte riktigt, men det hade ju känts skönt. Han lägger handen över sitt kön, låter den vila där.

Sedan sitter han där länge och väl, låter bara solen värma. Allt var så vackert i detta nya land! Han beundrade allt han såg. Naturen och människorna, och flickorna såg bra ut! Han tyckte att dom klädde sig så djärvt. Verkligen vågat. Här rådde inte islam inte! Nej, dessa flickor var så övermåttan fria! Det var något nytt och fashinerande för honom. Och det ljusa håret! Bara armar, bara ben och ljust hår! Det hela var så överväldigande att han nästan blev yr!

En dag skulle han våga tilltala någon av dem som han tyckte var som sötast. Han skulle bara lära sig lite mer svenska först. Det såg han fram emot. Ja, det var verkligen något att se fram emot, detta spännande möte...
Men nu hade han sina kamrater, så han var inte ensam här inte. Nej då. Just nu satt han här ensam, men snart skulle han träffa kamraterna igen.
Det var en befrielse att ha lämnat Afganistan! Han ville nog aldrig sätta sin fot där igen! Nej, här skulle han stanna. Kanske livet ut. Han bad Allah att välsigna hans liv här.