En längtan befinner sig i min kropp ust nu, men det är mer än en längtan, det är något jag måste ha för att överleva.
Hela kroppen skakar, huvudet skriker och kroppen ömar.
"Ta mig, gör något med mig nu. Rör med de vassa bladen, låt insidan få se ljuset igen. Bara ett litet märke, ingen behöver se".
Fantiserar när pojken min står och rakar sig, de ser så fina ut.
Specielt när han ska byta, när han tar det ut med sina stora händer och man ser det lilla objektet mellan hans fingrar.
Det glänser i toalettljuset och kanten ser nästintill osynlig ut när han håller i den. Låt mig bara få känna de mellan mina fingrar, låt de vandra längs min arm, bara en kort stund, en ytterst liten stig är allt de behöver göra. Snälla, låt de bara få besöka mig.