Alla fick se familjen falla
så de flyttade ifrån, men till vad
det visste ingen, mer än till ny stad
halmstrån i det höstkalla

skaffade hemlig adress
hans kontakt skrev kontrakt
hennes blev ju uppsagt
det var sån snurr, sån press

samsades mellan bråk
en dans som soc försökte styra
betalade ju deras hyra
så kom flykten från maktspråk

men det blev såklart som förr 
svårt att hitta ut 
cirklar tar sällan slut 
eländet ekade bakom deras dörr 

hårda ord och porslin flög
cirkus och stök samlade skam
men det kom sällan fram
för barnen ljög

de ville stanna
en dålig familj duger
för familjehem suger
och mamma är alltid mamma

vita, rosa, runda, ovala
hon knaprade, han drack
barnen sov borta, de bara stack
orkade inte dela deras dvala

avgrunden höll hov
svart var varje stjärna
se ville hon inte så gärna
eländet bad inte om lov

det brast av bristen
lyckliga livet som hon saknade
hoppades att hon aldrig mer vaknade
och socialen som gjort henne galen
vann vårdnadstvisten