Om den som är anställd fokuserar på sitt eget liv mer än att göra något som den är anställd för så är föreställningen den ofta att personen som är anställd till att sköta en syssla, får sparken. Med motiveringen att den som skall vara anställd är det för att sköta en syssla exempelvis mot betalning av något slag, låt oss kalla det 'ett pris' eller en belöning, så uteblir priset om sysslan inte längre kan utgöra en tillräcklig frestelse, och förvandlas då till ett slags substitut som den anställde försöker lura, fuska sig till fördelar av. Om sysslan består i att byta energicell eller att trycka på en knapp och individen istället föredrar att luras, 'lura systemet' så kommer en upptäckt av ett sådant lurendrejeri inte att belönas längre. Men om trycket på knappen uteblir så kan ju det i sig leda till att hela systemet pajar, om det systemet gjorts beroende av att individen alltid gör sitt jobb, sin insats, inte tröttnar på att kvittera ut sitt pris?