(My kommer ut från toaletten. Alla runt bordet tittar på My som öppnar upp handväskan och plockar fram ett paket cigaretter. Skakar med ett leende paketet och nickar mot utgången. Sebastian reser sig upp. Tillsammans med bartendern går dom ut. Morgan och Jon tittar ut genom fönstret)

Jon: [Sträcker sig efter scarfen. Leker med den mellan händerna]. Jag älskar dig. [stannar upp med lekandet. Tittar på Morgan. Bakar ihop scarfen så att den döljs i ena handen].
Morgan: [tittar ut genom fönstret.]
Jon: Jag älskar dig.
Morgan: Jag tror inte det.
Jon: Hur då?
Morgan: Jag tror inte att du älskar mig.
Jon: Jojo, men alltså hur? Hur tror du?
Morgan: [tittar på Jon med en rynka mellan ögonen.]
Jon: Så du tror med en rynka mellan ögonen?
Morgan: Jag tror samtidigt som jag känner irritation.
Jon: Är dom ett par?
Morgan: Ja.
Jon: Vad gulligt, går där och håller hand.
Morgan:[tittar ut genom fönstret.]
Jon: Åh, nu kom det en annan. Likgiltighet, visst? Slår sig fräckt emellan. Vem håller tron i handen nu Morgan? Hmm? Irritation är inte med i leken längre. Förresten, dom skulle aldrig kunna bli ett par, irritation och likgiltighet. Inte en chans. Men vad händer med tron i likgiltighetens händer? Det blir… damm. ”Jag älskar dig” är bara damm i dig.
Morgan: [pekar mot fönstret] Han älskar.
Jon:[tittar ut också.] Det gör han nog.
Morgan: Om man skulle säga något av det till någon, så skulle den meningen, bara dom orden kunna vara en gestaltning. ”Jag älskar dig” är en mening som gestaltar något.
Jon: Ja, ett brev som skulle kunna börja såhär.

”Du, i min mun, en bit in, bland annat förbi det sexuella, fanns det en trädgård med morötter och hur man cyklar och potatis och att man bjuder på kaffe när man har gäster och gräslök och mycket annat odlat. Där såg jag henne” .... ”Där såg jag henne förlagd eller förträngd eller glömd”

Morgan: Gräslök? För den delen är det där sista är rent ut sagt löjligt att påstå.
Jon: Precis, hon, barnet, glöms aldrig.

” Där såg jag henne på komposten och hon undrade
- Vad gör jag här?
Ja vad gjorde hon där? Hon är mycket mer än bara en länk och kött, för många fler länkar och kött. Hon är den som kommer få mig att känna kärlek oavsett vad, tills jag dör .”

Morgan: Den drömmen är hon.

Jon:

” Där satt hon, fortfarande så väldigt liten och söt men olik sig sen förra gången”

Morgan: återhämtningen för honom var jävlig från förra gången.
Jon: I alla fall:
”Hon var smutsig, så jag vätte tummen med saliv, strök bort smutsen från kinden, munnen och ögonen varsamt, långsamt. Sparade om varje känsla. Jag tog henne i famnen och gick in från trädgården, genom köket. Ur kranen droppade det på disken. Klev över hundmatskålen jag ätit ur i så många år. Sen gick vi ut, rakt in i ängslan. Det ringlade gamla vägar med gamla fordon utan hjul i det höga gräset. Tutorna fungerade fortfarande.”

[Gör en rullande gest med handen]

” Men vi stod där en dag. Solen sken. Jag borstade bort dom sista jordfläckarna från kläderna och kammade bort blast och tovor ur hennes hår och det var så..ja det var så fint för du, ” [Vecklar upp handen med scarfen i. Tar en lukt på scarfen] ”du var med också. Hela tiden.”

(In kommer Sebastian. Går mot bordet Jon och Morgan sitter vid. Dom reser sig upp snabbt och motar Sebastian i steget. Alla tre ändra riktning mot bardisken. Står tätt samman. Sebastian i mitten.)

Morgan: (till Sebastian) [på stockholmska] Blev du syrack nu? Lackade du ur? [Stoppar scarfen i Sebastians jackfickan. Byter dialekt till dalmål] Har gruvan fullständigt rasat in? [På skånska] Sockerbetorna ruttnat? [Stockholmska] Men du, tagga ner, coola ner dig, vettja. [Röst som vanligt] Tänk om det kommer någon in här. [Dalmål] Då vill du väl att det ska vara mysigt. Tända levande ljus, en skön platta med lite hipp jazzfusion. Koop, Herbie Hancock, varför inte My favorite things i spelar´n. Du avspänd i en snygg rökrock, blandat till några mojitas och sen försiktigt hjälpa att döda något övrigt äckligt. [Röst som vanligt] Nej. Det är svårt, väldigt svårt, så att man glömmer att andas men du, du ska inte glömma att andas in. [ Drar in ett djupt andetag och håller sen andan. I utandningen] Sen ut. Det är som daggmaskar i lungorna, sen vidare ut i systemet. Det är som goda doktorn i Beckomberga och sen.. fnittra galet.
Jon: Det skulle kanske vara ett annat sätt att hålla i kniven!
Morgan: [nickar.]
Jon:(Till Sebastian) Här, ta en polkagris, ta flera. Köpta i Gränna i somras... Säg, här, ta en polkagris, ta flera. Köpta i Gränna i somras.
Sebastian:... Här...
(Morgan och Jon ser spänt på Sebastian)
Sebastian: Ta en polkagris.
(Jon och Morgan börjar le.)
Sebastian: Ta flera.
(Jon och Morgan ler för fullt)

Sebastian: Köpta i Gränna i somras.
Jon: [Försiktigt] Igen?
Sebastian: Här, ta en polkagris, ta flera. Köpta i Gränna i somras.
Morgan: Blunda, Sebban, blunda.
Sebastian:[halvblundar.] Här, ta en polkagris, ta flera. Köpta i Gränna i somras.. Här, ta en polkagris, ta flera. Köpta i Gränna i somras.
Jon: [nästan viskande.] Titta, han börjar nästan svaja som i en trans.
Morgan: Nu. Nu är du redo. Nu kan det komma in någon här. [Ler stort.]

.
.
.
.