Bakom straffet glömd och borta,
flyr jag livet det korta.
För Google aldrig mig glömmer,
då världens allas webbläsare mig nu fördömer.

Oskyldig på psykisk livstid dömd,
aldrig någonsin bortglömd.
Förblir jag hos chefer evigt arbetslös,
tills jag lyckas erövra en riktigt rik tös.

Livet är alltid orättvist,
men det vet vi ju redan javisst.
Det var tur att det fanns andra rätter,
än tärningsrätter som födde sömnlösa nätter.

Ett feltolkat misstag saboterar,
där dem pålästa funderar och noterar.
Du var ju på platsen och höll i ett vapen,
flera bilar såg dig spritt språngande naken.

Här får du vara ett tag tills du bättre mår,
i ett kakelpalats där drömmar långsamt når.
Får aldrig den oskyldige charmören,
att visa tänder i dem alla otäcka förhören.