Hat och rädsla förföljer dig vart du än vänder och går
det har inget med mig längre att göra du måste läka dina egna sår
alla barn behöver trygghet av sin far och modersroll
inte ett spöke som lider av paranoida troll
kanske en dag då du ser tillbaka
får dina dumma beslut att skaka
där din falskhet har spelat ut sin roll
och du återigen står på noll
att ljuga och förminska andra är kraftens tand
men den överger inte för oss som går hand i hand
det mörker som omger dig med dina lögner och skratt
kommer snart att få dig gråta och mig falla i skratt
jag älskar och åter älskar mina änglar som Gud har givit mig
inget skulle få mig att göra dessa vackra små något illa
jag önskar att du visste hur det är att vara utan sina barn alla månader som går
men känslokalla människor som dig skulle aldrig fälla en tår
du kalla frostnatt från Arktis får tårar att frysa till is
man ta du allt, även våra barn din tjocka feta gris
nu förstår jag varför även Rickard lämnade dig
för han är lika smart som mig