Du sökte varje dag mitt inre
men du såg endast mitt yttre
men missade min ångest och sorg
för jag skyddade mig med min känslomässiga borg
jag lever ibland ett helvetiskt känsloliv
som ingen annan jag önskar ha känning av
för mina tårar gör alla floder till ett hav
sorgen gör tomheten till en evig grav
jag lever men känner mig mer som död
en natt till i detta mörker gör mig rädd
kanske ett par rosor till dig gör mig lite glad
men det får mig också att falla som ett löv eller vackert blad
jag vill falla intill din grav av sten när mitt hjärta slutat slå
tillsammans med dig så gör vi åter himlen skimrande blå
jag älskar dig du som blev min kära mor
du gjorde vad du kunde men till det som jag är idag
stora delar av mig är trasigt men även en fin son jag är
jag lever men känner döden leka med mig precis här
saknar givetvis dig min underbara och enda mamma
vad du än har gjort så är du för mig alltid densamma
jag vet att du inte mådde bra de sista åren och kände dig svag
men vem kan vara stark om man mår skit varje dag
//Kram från din ende son