Vinden viner vresig kring mina tankar när jag går mina steg
kring klostrets förlorade mur. Vanmakt, liktydigt med kungamakt,
bröder och systrar fördrevs.
Ända från den gode Eskils dagar, bak purpurfärgat glas, vi värnat
om en helgonrelik, så kär. Skogen var inte djup nog att gömma
ulv och den våldtagna syster som försvarat vår skatt.
Tapper systern var när hon betalde soldatens krävda bot, en lön
med männens rätt. Reliken fick han ej, den svalde systern.
I framtid skall så dofter spridas från klostrets dass för där växte
upp som av ett under en syren till minne av systerns helgonoffer.

© Bosse 5 september 2016.