Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
20 september.


Vid höstens tröskel


Sovit en ljuv, gyllene
sömn, - vaknade i ett
segervisst rus.

Tänker på Bella;-
hennes vulva var
liten och mörk
under sjukhusrocken.

Inom en timme skall
2 sjuksköterskor
komma hit med
spruta o.a. medicin.
De kommer hem till
mig varannan tisdag.

Bosse lämnade mig
ensam kvar i Livet.

Vår kärlek rann ut
i sanden i och med
hans död. Fast, jag
gråter, tyst, inombords
vid Minnet av honom.

Kanske, ser han mig, nu ...

Har fått min injektion, nu, å
skall bege mig till kvällen.

Skuggorna tätnar, härinne.






Fri vers (Fri form) av Marianne Räf
Läst 382 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-09-20 14:24



Bookmark and Share


  Åsa Njunjes
Berörd av den innerliga saknaden i denna efter det segervissa ruset.
2016-09-23

  ResenärGenomLivet VIP
Man känner saknaden...
2016-09-21

  ULJO
Det är strålande vännen
2016-09-20

    ej medlem längre
Det är med sorg och saknad man får leva vidare efter en älskad väns bortgång. Sorgen finns alltid kvar men livet måste gå vidare.
Hoppas du får sova gott i natt nu då!
2016-09-20

  Marita Ohlquist VIP
Hoppas du får en trevlig kväll , ser Bosse vinka och sedan somnar gott!
2016-09-20

    Elisabeth Nilsson VIP
Lite sorg och saknad i dina ord, men som sagt, kanske ser han dig från himlens fönster.
2016-09-20

  Anya VIP
Du tar mig på flera resor från Bellas vulva till de två sjuksköterskorna. Önskar diktarjaget en bra kväll. Tror Bosse ser!
2016-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf