Det bränner bakom ögonen av tårarna 

De som föll i natt 

Ögonen som lyste röda

Med dem lyste skammen på min kind ikapp

Ty kriget inom mig det är i full gång

Mitt hjärta säger till mig gråt

Men hjärnan den åt tårar skriker stopp 

Så var gång som hjärtat vinner

Hämnas hjärnan med sin skamsenhet

Ty ärren ifrån gamla tider

De läker ej så lätt

Att bryta ned ett självförtroende 

Och ta bort tron på eget värde

De gjordes fort med hårda ord 

Men att åter släppa in tron i hjärtat 

På att jag har ett värde här i livet

Det är inte längre givet

Så sårbar utan tårarna

Så tradig när de faller

Att blodröda tårar på min hud

Ibland är de enda tårar jag kan fälla

Och att i dessa stunder be om ursäkt

För min egen existens 

Det är så mycket enklare att göra 

Ty det har jag gjort mången gång förut