När det var du och jag älskade jag att kolla på dina fotbollsmatcher för att jag visste att du älskade att ha mig där. Jag såg det, jag såg det i dina ögon när du kom halv springandes helt svettig efter matchen för att kolla med mig om du var bra nog. När jag sen ville pussa dig så sa du alltid att jag nog inte skulle vilja det, men hur tänkte du där? Jag saknar det, jag saknar det så jävla mycket.
Men du vet nu när jag sitter där på den kalla bänken så springer du inte fram till mig med svettigt ansikte. Du springer inte alls, du finns inte ens så jag kan se dig längre. Men jag går fortfarande dit, nästan varje match för att då kommer allt tillbaka som en våg av minnen. För när nån annan springer förbi kan jag fortfarande känna hur du luktade. Snälla kom tillbaka och spring till mig.