En vilsekommen snöflinga letar sig ner 
Ner genom septembergryningens klara färger
På sin väg mot rostfläckad asfalt och blött gräs
För att lägga sig ner och dö i höstens krispighet
Det är vad mina ögon ser denna tidiga morgon
Då frosten tycks lura i buskens glesnande bladverk
Och rönnens blad lyser rödare än rubiner i solen
Medan sjön skiftar mellan blygrått och silverblått
I ett försök att spegla de allt mer glesnande molnen

Eller är det bara en vilsekommen regndroppe jag såg
Som frös till is av min ärrade själs bisterhet då den
Av misstag råkade snudda vid min fuktiga kind